Potentiell värdekedja i samhällets restprodukter

Avloppsslam är en restström som genereras kontinuerligt och som fortfarande är ett problem på nationell och internationell nivå. Men det har ett energiinnehåll på 10–13 MJ/kg TS och har också identifierats som en viktig resurs för återvinning av fosfor (P). Det finns därmed en potentiell värdekedja i denna restprodukt från samhället.

I det nyligen avslutade forskningsprojektet Nya energi- och resurseffektiva värdekedjor genom samförbränning av stråbränslen och slam, som letts av Marcus Öhman, Luleå tekniska universitet och Nils Skoglund, Umeå Universitet har man undersökt möjligheterna att skapa ett system för att ta tillvara både energi och näringsämnen genom att kombinera förbränning av slam från avloppsreningsverk och torrt strå från jordbruket, som halm och rörflen. Genom att blanda dessa material utan föregående torkning, pressa dem till briketter och använda dem som bränsle i befintliga värmeverk kan energin i materialen tas till vara på effektivt sätt samtidigt som viktiga växtnäringsämnen, framför allt fosfor och kalium, fångas upp i askan i botten på pannan och kan återföras till åkermark. Samförbränning på detta sätt bidrar även till att lösa problemet med slamhantering.

Tekniskt möjligt

Försöken visar att det är tekniskt möjligt. En mindre andel slam kunde blandas in i strå och formas till stabila briketter som klarar transport och hantering. Briketterna kunde sedan sameldas tillsammans med fuktig träflis i en vanlig biobränslepanna.

Vad händer med växtnäringsämnena?

En central fråga i projektet var vad som händer med växtnäringen. Resultaten visar bottenaskan innehöll tillräckligt höga halter av flera viktiga näringsämnen för att kunna klassas som gödselmedel enligt EU:s regelverk. I växthusförsök med bönor gav bottenaskan i många fall bättre tillväxt än traditionell mineralgödsel.

– Småskalig lokal samförbränning av avloppsslam och jordbruksrester i existerande pannor kan göras med regionalt tillgängligt slam, vilket borde kunna innebära kortare slamtransporter. Det skapar även möjlighet för lokal eller regional återföring av kalium och fosfor – eventuellt är det direkt växttillgängligt, säger Nils Skoglund.

Han berättar också att det finns ett annat Bio+-projekt på temat askåterföring som undersöker askåterföring till snabbväxande lövträdsplanteringar för ökad biomassaproduktion. 

Andra aspekter

Projektet analyserade också juridiska, ekonomiska och klimatmässiga aspekter.

– Regelverket förbjuder inte att slam blandas med andra bränslen eller att askan används som gödsel, men i praktiken finns osäkerheter som kan försvåra tillämpningen, berättar Marcus Öhman.

Sammantaget visar projektet att samförbränning av avloppsslam och strå i befintliga anläggningar kan vara ett resurseffektivt och konkurrenskraftigt sätt att både hantera slam och återföra fosfor till jordbruket. För att metoden ska kunna införas i större skala behövs dock fler praktiska demonstrationer och tydligare ramar i regelverken.

Foto: Tom Rogers, Unsplash